Hej :)
Hemma igen, så underbart. Och våran lillkille är på bättringsvägen. Vi fick i tisdags eftermiddag åka in till sjukhuset med lillen, för att han fick kramanfall här hemma. Han fick ytterligare ett på sjukhuset, och det var det hemskaste jag sett, fya vad jobbigt. Sköterskan tryckte på larmknappen och det tog säkert inte mer än 10-15 sek så var rummet fullt av doktorer och sköterskor. Det är tur att man bor i ett land som Sverige, och vilken fantastisk läkarvård vi har- en eloge till SÄS! Jag stor bölade hela tiden och hade panik. Krampanfallen fick han pga uttorkning. Hans magsjuka har varit så tuff så att han har inte fått behålla i stort sett något utav det lilla han fått i sig, så dropp var enda alternativet. Det svåra var att få in droppet på han. Det var otroligt tufft att uppleva som mor, och jag led verkligen med lilleman <3 blodkärlen var så tunna och sköra att de bara brast varje gång de försökte föra in nålen. Efter 1 timmes kämpande med ex antal doktorer och sköterskor i rummet fick dom den att fastna, oj vilken lättnad det var <3
Nu hoppas vi bara på att han får behålla det vi får i han och att han är på bättringsvägen, min lille prins <3
Det viktigaste jag har är min familj <3
Vilgot degar (i måndags) trots magsjukan orkade han vara upp stundvis och här t.o.m bjöd han på ett leende :)
Sköt om er och era familjer!
Kramar Tanja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar